fredag 6 juli 2012

Gäst hos Mäster

När Mäster bjuder in till vinprovning kollar man inte kalendern om man har tid; Man tar sig tid. Förväntningarna är alltid höga, både på vin och värdskap och varje gång blir de inte bara uppfyllda, utan överträffade. Hur gör karl’n?

Nå, den här gången bestod den lätta uppvärmningen av ett par Pouilly Fuisse; en 2004 och en 1966. Åldermannen i paret var kanske inte absolut toppform, men jämförelsen dem emellan fick i alla fall fart på diskussionerna.

Huvudnumret var fyra röda helblinda. Givetvis fullständigt prestigelöst, med Mäster själv som nogsam protokollförare över deltagarnas utlåtande. Ingen press…

Glas 1
Blekt tegelfärgat och slöjigt. Underbar doft av knäckiga jordgubbar, bazarkryddor, multna löv och sten. Smaken är full av mumifierade jordgubbar, lövhög och mineral. Syran är kvillrande frisk och tanninerna är under decennier tjusigt nerslipade till mjuk lera.
Nog pekar det mesta på Bourgogne och vi drar till med 1940-tal. Ett långskott så klart, men hos Mäster är man aldrig säker. Att gissa kommun här vore bara larvigt.

Glas 2
Moget rostrött men klart och ganska mörkt. Doften full av multnande löv, läder, mörk ålderssyrlig frukt och kolasnören. I munnen är det här vinet ett par nummer större med mörkare frukt och blyertsväss. Tanninerna är fortfarande på plats och ger fin struktur. Likaså syran är fullständigt vital och i fin balans med helheten.
Kolasnören brukar leda mig till Merlot och högra stranden i Bordeaux. Både frukt och struktur stämmer bra, så vi drar till med St.-Emilion och 1950-tal. 59or är långlivade, va?

Glas 3
Även glas 3 är föga förvånande moget rostrött, men lite ljusare i färgen än tvåan. En fullkomligt underbart fet och kryddig doft av mogen Pinot som samsas med kaffesump och välhängd vildfågel svävar ur kupan och tiden stannar för ett ögonblick. Smaken är full av bazarkryddiga jordgubbar, vilt, våta löv och sumpigt kaffe. Avslutet är en orgie i läcker mineral och porlande livlig syra. Tanninerna är kvar och bildar en fast ryggrad med mjuka konturer.
Tillbaka på jorden igen drar jag till med Bourgogne och 1950-tal. Av någon anledning preciserar jag ursprunget ytterligare till Gevrey-Chambertin, vilket skulle visa sig vara just larvigt.

Glas 4
Det sista glaset var också det mörkaste, men även detta var i högsta grad moget i färgen. Näsan fylls av mörk och sötsyrlig Cassis med snygg mocka, grafit, läder och löv. Smaken är i sammanhanget stadig och mörkt fruktig med frisk syra och kralliga tanniner. Läckra övertoner av kompostjord och kafferost kompletterar bilden.
Klockren Medoc. Så det så! Kanske St. Julien. I det här sällskapet var det detta vin som tedde sig yngst och vi hugger till på ett bra år på 70-talet. 1970?


Så var det dags för facit och vi famlar reflexmässigt efter skämskuddarna.

#1
Moulin-a-Vent Emile Chandelais, förmodligen 1950 tal.
Nämen det var kul! Långlivad Beaujoulais från favoritapellationen som har klätt ut sig till Pinot. Inte första gången jag går på grund här, och förhoppningsvis inte sista. Gammal Gamay är godis.

#2
1947 Château Balestard La Tournelle, St Emilion
Det var inte illa. Inte mitt i prick direkt, men i alla fall på tavlan.

#3
1949 Corton Tastevinage Guy Leblanc
Ja Gevrey-Chambertin var ju tokigt, men djäklar vad gott. Tyvärr uppfattade jag inte artikelnumret på Systembolaget…

#4
1947 Château Mazeyres, Pomerol
Fel sida floden och 25 år fel, men förmodligen bland de godaste från högra stranden jag provat, eftersom den var så lik en Medoc...

And the winner is...


Under den efterföljande ost-orgien hörde jag Mäster säga, på tal om årgångar, att elvorna ofta har överraskat positivt. Det var värst, tänkte jag, vad han var uppdaterad på senare årgångar. Aha, han pratar om 1911…
Bara hos Mäster.

4 kommentarer:

  1. Fel sida floden och 25 år fel - underbart! Nästan lika underbart som mumifierade jordgubbar ...
    Undrar vad, med tanke på debatten om "naturvinssläppet", vad som skulle hända med en Foillard eller Metras eller Lapierre på 50 år ...

    SvaraRadera
  2. Härlig genomgång! Det är skoj att prova gamlingar och Mäster måste väl vara skandinavisk regent på området?

    SvaraRadera
  3. Vi måste verkligen se till att spara någon flaska Foillard tills den mognar, men det får gärna gå fortare än 50 år. Man vill ju vara med och pröva ;-)

    SvaraRadera
  4. Har faktiskt inte en susning vart svavelfritt tar vägen med tiden, men är inte helt övertygad om att det är rätt melodi för lång lagring.
    I min bekantskapskrets är det bara Mäster som sätter ihop en provning med iden att "det vore intressant att jämföra St. Emilion med Bourgogne fyrtiotal".

    SvaraRadera