Jaja, jag kommer! Vänta lite bara, det är målgång snart!
Att vinturista i Frankrike under Tour de France kan ha sina sidor.
Trots utfästelsen kom inte Michel Ginglinger ner till provningslokalen i Eguisheim, utan han tog utmaningen som en man och skickade sin fru istället.
Domaine Paul Ginglinger är en vanligtvis stabil och strålande Rieslingproducent, men vi hade oturen att det mest fanns viner från 2009 till försäljning och provsmakning, så vi förbigår dessa med klädsam tystnad och lyfter fram Pinot Noir istället.
När nu högsommaren gör en av allt att döma kort visit i Côtes-du-Rååån har det vissa effekter. Inte bara att persikorna mognar och basilikaskörden verkar räddas, vi får själva sådär vansinningt kontinentala influenser och svänger ihop en Jambon Persillé (men tryckkokar och ersätter grisfoten med fyra gelatinblad). Till det vill vi ha något ungt med frisk frukt och bra syra. Vi lägger Ginglingers 2009 Pinot Noir Les Rocailles på kylning.
Varma 2009 var inte så tokigt för nordlig Pinot Noir, men vi ska ändå inte förvänta oss någon Power-pinne, direkt.
.JPG)
Doften är riktigt parfymerat fruktig, med en ovanlig mix av svarta vinbär och hallon. En nästan tvålig syrén hittar vi också. "Élevé en fûts de chêne" står det på etiketten och jo tack, det framgår med all önskvärd tydlighet av de toner av rått trä och vanilj som tyvärr tränger undan mycket av frukten. Aningens kryddor ligger i bakgrunden och väntar på att få plats.
I munnen är frukten väldigt ung och rätt mörk. Lite tvålig här också faktiskt, men med ett mer bastant anslag av nejlika och muskot. Bra syra, men oväntat grova tanniner. Knappast bara från druvskalen, snarare från fat och stjälkar, eller?
Nja, visst funkar det helt OK till maten, men smaken av det gräs man tvingats bita i har en lite besk eftersmak...
Per är mer positiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar