tisdag 3 april 2012

2008 Chablis Grand Cru med La Chablisienne hos Lundamunskänkarna

Rädda pojkar får aldrig kyssa vackra flickor. Så måste Lundamunskänkarnas styrelse resonerat när de kontaktade Chablis kooperativ La Chablisienne och deras karismatiske Hervé Tucki med det modesta förslaget att ge sig på en provning av alla deras sex Grand Cruer parallellt. Så blev det och Stora Salen på Grand Hotel i Lund fylldes av vinvänner och deras förväntan.


Ah, vi knycker en bild på Vaudésir av La Chablisienne.


La Chablisienne har lägen i sex av Chablis sju Grand Cruer, inklusive Château Grenouilles. Bara Valmur saknas. Provningen drog igång direkt på Grand Cru-nivå det hade nog varit på sin plats att värma upp med ett enklara vin, för att undvika den fartblindhet man så lätt drabbas av i det här läget. Nåväl, kvällens intryck låter sig sammanfattas såhär:


2008 Bougros Chablis Grand Cru
Läckert kryddig och parfymerad doft av Old Spice, frukt, flinta och fat. En skum nyans av kokt ägg för tankarna till debatten om svavelnivåer.
Smaken är ändå frisk och fin, med kryddiga örter och stensöta. Såväl syra som mineral är rejält tilltagna, som sig bör. Eftersmaken har ändå en svagt unken biton. Samma fenomen som i doften.
Visst är det här bra, men man får ändå vissa betänkligheter kring just svavelnivåerna.


2008 Blanchot Chablis Grand Cru
Här är doften varmare med apelsin och plommon i frukten. Parfymen är densamma som i Bougros och ganska honungsmättad. 
I munnen känns det rent och fint med varm citrus, friskt hö, gula russin och massor av mineral. 
Blanchot känns ett halvt nummer större än Bougros.


2008 Vaudésir Chablis Grand Cru
Varma Vaudésir har en annan sorts kryddighet som drar mer åt muskotnöt, nejlika och kryddpeppar.Varma citroner och rökiga stenar är på plats.
Det smakar av lätta flyktiga kryddor och torr frukt. Ganska benigt intryck med en ton av gula russin. 


2009 Les Clos Chablis Grand Cru
Det här stack ut rejält, genom ett tydligt uttryck av årgången. Mycket rikare, men utan 2008s skärpa och distinkta precision. Riktigt rökigt, som Les Clos brukar vara, med clementiner och grape i frukten.
Maffigt i munnen med mycket av allt, utom exakt skärpa. Det är givetvis varken klumpigt eller jolmigt, men i det här sällskapet ter det sig allt lite låghalt. Nämnde jag gula russin?


2008 Les Preuses Chablis Grand Cru
Oh, vilken doft! Renrasig med underbar kalkslamma, fräscha citroner, flintarök och parfymerat doftblock. En liten läcker aning av vaniljsöt sockerdricka hittar upp ur glaset också. 
Smaken är frisk, 100% ren och i sammanhanget fyllig. Lite lakrits och örter och riktigt bitiga syror med ett underbart grepp. Helt strålande, men ingen mening att öppna det här på 10 år till. Störst av de stora ikväll.


2008 Château Grenouilles Chablis Grand Cru
Här är doften stor, varm och blommig som en gammal ingift faster. Mineralen skuggas lite av de myckna faten och vi hittar en ton av kokt sparris och så de gula russinen.
Även smaken är stor och varm. Frukten drar mer åt godis och faten bidrar med vanilj, kaffe och kola. 
Visst är det här bra, men inte riktigt Chablis för mig. Som vit Bourgogne generellt betraktat är det bra och inte dyrt, trots sina 45-50 EUR på plats i höstas, om jag minns rätt.


1997 Château Grenouilles Chablis Grand Cru
Det är inte helt lätt att skilja denna 97a från 08an enbart på färgen. Väldigt ljust för ett 15 år gammalt vin. Man undrar...
Doften har i alla fall utvecklats och typiskt vått ylle samsas med citrus, våta stenar, kaffe och nivea.
I munnen är vinet fett och fint med smör, apelsin, ylle och flinta. 
Sådär ja, efter 15 år på rygg är vi tillbaka till Chablis igen. Tydligare för sitt nordliga ursprung än 2008an.




En imponerande samling viner. Låt oss då bara slå fast följande:
  • 2008 är en rackarns kanonårgång för oss flagellanter som gillar syra, sten och annat smärtsamt. Helt lysande med en lång och lovande framtid.
  • I nästan samtliga viner fanns en svag ton av gula russin, särskilt i eftersmaken. Gula russin är gula, främst på grund av att de skyddas från oxidation genom tillsats av svavel. Jag hade önskat att La Chablisienne, som har sådana här rara ärter i sin portfölj, hade tagit lite mer intryck av den debatt om svavelnivåer som förs.
  • Det är å andra sidan klart att svavel behövs för en producent i den här storleken. När vinerna ska köras, skeppas och flygas kors och tvärs över alla bebodda kontinenter gäller det såklart att vidta sina mått och steg, så att Nick i Brisbane inte får gamla äppelskrutt i sin Les Clos. Men nog hade man kunnat vara lite mer återhållsam.
  • Hervé Tucki pratade mycket om mineralens betydelse för vin i allmänhet och för Chablis i synnerhet. Han beklagade det faktum att alla producenter i världen nu för tiden pratar om sina vingårdars mineral  och på så sätt urvattnar begreppet. I nästa andetag pratade han om att "80% av resultatet har uppnåtts vid skörden. Resten av arbetet går ut på att lägga sig i så lite som möjligt." Mja, det har vi väl också hört från de flesta andra idag?
  • La Chablisienne är utan tvivel ett mycket bra kooperativ och deras toppviner som här i en toppårgång är mycket mycket bra och helt klart rimligt prissatta. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar