Nyfikenheten tog överhanden häromkvällen, igen, och för att få en aning om vart den i alla tonarter så lovsjungna nollsjuefrukten är på väg sjönk korkskruven ner in en 2007 Château Pesquié, Les Terasses. 2009:an av samma vin behandlas utförligt här.
I glaset möter oss en mellantät ganska blåröd historia. Doften domineras av körsbärslikör; massor av söt och simmig körsbärslikör. Lite volatila syror dyker upp tillsammans med tuggtobak, finsk sötlakrits och tung tantparfym. Tangoafton i Helsingfors.
Smaken är mörk av körsbärsvin och inte så mycket mer. Låg syra, mycket fruktsötma och ganska få men grova tanniner ger ett jolmigt och rätt menlöst intryck.
Det här vinet har fått motorstopp och behöver bärgningshjälp ner i såsen. Avsaknaden av struktur gör det ohjälpligt förlorat. Parkers 90 poäng känns väldigt lång borta.
Smaken är mörk av körsbärsvin och inte så mycket mer. Låg syra, mycket fruktsötma och ganska få men grova tanniner ger ett jolmigt och rätt menlöst intryck.
Det här vinet har fått motorstopp och behöver bärgningshjälp ner i såsen. Avsaknaden av struktur gör det ohjälpligt förlorat. Parkers 90 poäng känns väldigt lång borta.
Måhända är jag aningens aningens svepenade i min generalisering om jag påstår att just detta vin är representativt för all fransk Grenache, men det är ändå slående vilken skillnad i struktur vi har mellan 2007 och 2009. Den senare är en mer komplett årgång med både bra frukt och en struktur av syror, tanniner och kropp som bär. Även den handfull någorlunda seriösa C9dP 2007:or jag har smakat den senaste tiden tycker jag faller in i det här mönstret.
Jag tror rent generallt att nollsjuegrenachens godis-fas är slut och ett sådant vin behöver rejäl stoppning i form av Mourvèdre och/eller Syrah från låga uttag för att inte bara bli en klumpig föredetting.
Jag tror rent generallt att nollsjuegrenachens godis-fas är slut och ett sådant vin behöver rejäl stoppning i form av Mourvèdre och/eller Syrah från låga uttag för att inte bara bli en klumpig föredetting.
Kul sågning, Gôut! Men är det inte lite vågat att dra generella slutsatser just i det här läget när den primära fasen är över och mognadsutvecklingen inte kommit igång än?
SvaraRaderaMen du har nog rätt när det gäller viner som aldrig var ämnade att lagras. Där är det roligaste över nu (ex. 2007 Vatican CdRV). Det är ju alltid säkrast att välja ett strukturerat vin till lagring, de som påstår att stor frukt är allt som behövs är fel ute.
Ch Pesquie är en av de där egendomarna Parker ger alldeles för höga betyg (Guigal är en annan). Drar man av ungefär fyra-fem poäng så hamnar man någorlunda rätt. Pesquies ekiga stil, med låga syror, är ingen höjdare (tycker vi).
FV
SvaraRaderaJo som sagt, "aningens aningens svepande"...
Tiden mellan primärt och mognad är vad jag kallar "tunneln". Det höjs då och då röster som ifrågasätter dess existens, men här är jag starkt troende.
För Les Terrasses 07 är det dock inte fråga om tunneln, utan om att nu när Grenache-godiset är slut är påsen helt enkelt tom. Jag tror inte jag får samma känsla av -09:an om två år. I den senare finns det mycket mer struktur.
Jag ser en risk med att 07 som årgång har blivit uppskriven mest på grund av sin närmast bombastiska Grenache-frukt.
09 är mer min tekopp.