2000 Barolo, Dosio

Häromveckan provade jag Dosios Barolo Fossati och blev dels imponerad men också lite betänksam på grund av det myckna fatinslaget. Betänksamheten utmynnade i en nyfikenhet på Dosios standardbarolo och när nu hustrun önskar Barolo till kvällens Wallenbergare är ju det ett ypperligt tillfälle att ge efter för frestelsen.

I glaset är färgen ganska utvecklad och förvånansvärt tjock. Doften är härligt stor och utvecklad med röd sirlig frukt, blommor, tobak, läder och grus.
Smaken håller vad doften lovar och den är stor men friskt slank, packad med röda bär, vått grus, tjära, aningens aningens lakrits, örter, tobak och läder.

Det här är för mig ett skolboksexempel på burgundisk Barolo och träff i kryssare när det gäller smakpreferens. Jättegôut! Som väntat mer terroir och mindre fat än Fossati. Enda problemet är att det nu ligger alldeles för få flaskor kvar här hemma.

M Vesselle 2002 Brut Grand Cru - Hockeyorgel!

Sveriges bästa provningspanel, Lundamunskänkarnas beställningsprovare, höjde fyndflaggan häromsistens för Maurice Vesselles 2002 Brut Grand Cru. Eftersom priset verkade högst rimligt och chansen till utdelning stor chansade jag på en låda. Vilken vinstlott; det är så man hör hockeyorgeln!

Firman Maurice Vessalle grundades 1955 i Bouzy och förfogar över drygt 8 hektar mark där Pinot Noir dominerar. Produktionen är blygsamma 40 000 flaskor. Brut Grand Cru är gjort på 80% Pinot Noir och 20% Chardonnay. Juhlin är inte direkt överentusiastisk med en toppnotering för huset på bara 90 pinnar för 89:an.
Nå, då häller vi upp.

Färgen är djupt mässingsgul. Doften är utvecklad och mycket lovande och det blir trångt i kupan med tjocka lager av grädde, kola, nötter, jordgubbar och mogna röda äpplen. Chardonnayn bidrar med lite skönt sunkig disktrasa. Smaken är närmast enastående; jordgubbssaft, gräddkola, lite citrus, mineral som drar åt krabba och röda, lite bokna äpplen. Moussen är fin och syran klar, ren och lång. Det här är väl utvecklat i varje avseende, men syran är ändå tillräckligt stadig för att garantera ett fortsatt långt liv i full vigör.

Det här är ruskigt bra. Ännu en gång är det en relativt liten firma, tillräckligt liten för att kunna ha full kvalitetskoll på frukten, som levererar på en nivå som vida överstiger prislappen på 319 spänn. Med tanke på att 02:orna generellt nu börjar ta slut på marknaden och att det här är så himla bra känns de 5 återstående flaskorna som alldeles för få. Det här vill jag dricka mera av, ofta, och fyller därför på här.
Det ryktas förresten om en introduktionsrabatt på ett par tior. Håll ögonen öppna.

2007 1:er Cru Les Murgers, Chauvenet-Chopin

Styrkta av tidigare positiva erfarenheter, t.ex. här, fortsätter vi att undersöka vad firman Chauvenet-Chopin kan prestera. Ikväll provar vi deras 1:er Cru Les Murgers från varma 2007.

Näsan skvallrar om en rätt utvecklad och rejält komplex Pinot-frukt. Här finns massor av kryddor; hela stora bazaren. Till det kommer outspädd blandsaft, sten och ost. Vi hittar till och med en ton som vi inte har ett bättre namn på än "starkvin", men inte på något sätt jolmigt, syltigt eller spritigt, utan bara en imponerande varm kraft med fräschören helt intakt.
Även smaken bjuder på kraft och sten, med all den goda utvecklade Pinot-aromen i stora skopor. Aningen mycket fat som kanske inte kommer att hinna integreras fullt ut. Vinet är karaktäristiskt för varma 2007 och kommer nog liksom de andra 2007:or jag smakat att peaka tidigt.

Det här är ett ordentligt steg upp i kvalitet från Charmottes med tydligt avstamp i terroiren och förmodligen hyggligt gamla stockar. Det här köptes på plats ifjol för knappt 200 SEK. Chauvenet-Chopin är väl värt att undersöka vidare.

2005 Mémoire de Vignes, Michel Arnould

Vi fick en anledning att fira med lite extra fredagmys så det fick bli skaldjur och Champagne. Säsongens första krabba, havskräftor, räkor och Michel Arnoulds prestige Mémoire de Vignes från mjuka 2005. Vinet är gjort på 100% Pinot Noir från firmans bästa lägen. Druvor från de näst bästa lägena blandar han upp med Chardonnay från Cramant och använder i sina enklare cuvéer, eller säljer till Bollinger.

Det riktigt mullrar i glaset av mustiga röda äpplen, ostronskal och grädde. Sirliga slingor av röda vinbär, kvitten och mint friskar upp intrycket. Supertrevlig doft!
I munnen framstår syran som mjuk och här finns röda äpplen, dillfrön och selleri. Moussen är oväntat grov och i eftersmaken hänger en tydlig beska kvar lite väl länge. Nja, OK på det hela taget, men vi hade helt klart förväntat oss mer.

Som vanligt är höga förväntningar alla besvikelsers moder. Efter att ha druckit Arnoulds fina 2005 Carte d'Or här hade vi hoppats på både kraft och spänst, men det här kändes faktiskt mest gumptungt.

Kanske är det avsaknaden av syra och grepp från den mjuka årgången som gör att det inte riktigt orkar med att balansera upp kraften i den här kraftiga Pinot-en.

2000 Fossati från Azienda Agricola Dosio

”Italienskt” hör jag hustruns beställning innan dörren till vinförrådet går igen bakom mig. Handen trevar sig neråt Piemonteavdelningen och drar fram 2000 Fossati från Azienda Agricola Dosio i La Morra. Det här vinet har tillbringat 3 år på barrique, så vi väntar oss inget direkt transparent terroiravtryck, men förväntningarna är ändå rätt höga.

Färgen är snyggt granatröd och viskar om en begynnande utveckling. Doften är generös med mörka körsbär, våt skog och stendamm i botten. Flyktigt nagellack och ganska mycket men välintegrerade fat kompletterar bilden. I munnen kopplar vinet genast ett stadigt grepp. Syror och tanniner är på plats och samsas med rönnbär, slån, nypon och palsternacka. Faten har lämnat tydliga spår och täcker som väntat en del av mineraliteten, men tar inte över helheten.

Det här  är inte stort men djäkligt snyggt och i början av sin mognad. Jag blir sugen på att prova 2000 av Dosios enklare cuvée, där faten inte är så framträdande.

Nollsjuefruktens död?

Nyfikenheten tog överhanden häromkvällen, igen, och för att få en aning om vart den i alla tonarter så lovsjungna nollsjuefrukten är på väg sjönk korkskruven ner in en 2007 Château Pesquié, Les Terasses. 2009:an av samma vin behandlas utförligt här.

I glaset möter oss en mellantät ganska blåröd historia. Doften domineras av körsbärslikör; massor av söt och simmig körsbärslikör. Lite volatila syror dyker upp tillsammans med tuggtobak, finsk sötlakrits och tung tantparfym. Tangoafton i Helsingfors.
Smaken är mörk av körsbärsvin och inte så mycket mer. Låg syra, mycket fruktsötma och ganska få men grova tanniner ger ett jolmigt och rätt menlöst intryck.

Det här vinet har fått motorstopp och behöver bärgningshjälp ner i såsen. Avsaknaden av struktur gör det ohjälpligt förlorat. Parkers 90 poäng känns väldigt lång borta.

Måhända är jag aningens aningens svepenade i min generalisering om jag påstår att just detta vin är representativt för all fransk Grenache, men det är ändå slående vilken skillnad i struktur vi har mellan 2007 och 2009. Den senare är en mer komplett årgång med både bra frukt och en struktur av syror, tanniner och kropp som bär.  Även den handfull någorlunda seriösa C9dP 2007:or jag har smakat den senaste tiden tycker jag faller in i det här mönstret.

Jag tror rent generallt att nollsjuegrenachens godis-fas är slut och ett sådant vin behöver rejäl stoppning i form av Mourvèdre och/eller Syrah från låga uttag för att inte bara bli en klumpig föredetting.

Guy Charlemagne Réserve Brut Blanc de Blancs

Bröllopsdag mitt i livspusslet. Mellan resväskor och kalenderplanering står en halvflaska Guy Charlemagne Réserve Brut Blanc de Blancs från besöket i våras på kylning och erbjuder en andningspaus för två. Vi packar klart och häller upp.

Doften som med moussens hjälp lyfts ur glaset domineras av intensivt fruktiga äpplen, med bara en liten antydan till bokenhet. Fruktigheten fortsätter in i päronträdet och där hittar vi också våt kritjord kryddnejlika och tobak. Ingen dålig sniff för ett så här ungt och ganska enkelt vin.

I munnen är moussen ung men rätt fin, fruktsyran är klingande ren och äppelfrukt samsas fint med krita och krydda. Smaken är nog ändå idag lite enklare än den ganska komplext charmiga doften.

På det hela taget en trevlig Champagne som nu är bäst på egen (eller för all del tu man) hand. Som nästan all ung Champagne med hyggligt grundmaterial kommer den att utvecklas snyggt och djupna under det närmaste decenniet.

Vad producenten tycker själva kan man läsa här.

299 SEK på Bosses. Detaljer där.

2010 Les Terrasses Rosé, Château Pesquié

Sommaren kommer ut ur sista kurvan och in på upploppet. Vi ser till att sommarens förråd av Rosé hänger på.

2010 Château Pesquié Les Terrasses Rosé, gjort på Syrah, Grenache och Cinsault, har en inbjudande frisk gelégodisdoft. "Ferrari-bilar" säger hustrun. "Godisskåp" säger femåringarna. "Klockrent" säger pappa som dessutom nosar upp kalksten, rosmarin, jordgubbar och basilika.
Smaken domineras av det där godisskåpet, lakrits och örter. Föredömligt torrt och matvänligt med en liten väl avvägd beska i slutet.

Det här var sommarens rosé 2011 här hemma och har tjänstgjort väl till grillade kycklingar, fisk, sallader, eller bara en paus i skuggan eller solen. Det är såklart Philipson som har stått för leveransen och vårens tilbud på 50 DKK gick inte att motstå, tack och lov. Framåt våren 2012 passar jag på att köpa en ny låda av 2011.

2009 Le Quintessence, Château Pesquié

Jahapp, Philipson i Kokkedal trycker ut 93 Parkerpinnar för 80 danska i form av Château Pesquiés 2009 Le Quintessence, igen.
80% Syrah och 20% Grenache som växt på 250 m höjd i Côte du Ventoux. Därefter tre veckors maceration efterföljt av ett år på fat, varav knappt hälften var nya.

Ur flaskan häller vi ett riktigt tjockt och tätt blårött vin. Näsan hittar en kompakt ung och mycket varmväxt Syrah-frukt. Mörk mullrig frukt, mulliga fat och en mättad maltig ton av svagdricka. I munnen möter oss en mjuk attack med kompakt mörk och mjuk frukt som samsas med en rejäl skopa vanilj. Men bakom allt lull lull tittar faktiskt en riktigt bra struktur fram. Syror och tanniner finns där, även om de är djupt nerbäddade i de mjukaste bolster. Längden är det heller inget fel på.

Det här är början på Ödessymfonin och Ode till Glädjen, fast samtidigt. Balans och nyans är kanske inte de starka korten just nu, men att avfärda det som rent fjäsk-fläsk är inte helt rättvist. När väl det här vinet har gått in i och ut ur Syrah-tunneln kan det nog bli riktigt intressant, men dit är det många år. Om man ska följa Philipsons uppmaning att "prøv gerne at blindsmage den op mod en stor Hermitage"  måste man vara helt inimakalöst smakblind för att missa. Ställer man 2009 Le Quintessence mot en svartmuskig Aussie istället hade i alla fall jag haft det svårare.

2005 Riesling Grand Cru Altenberg de Bergheim, Lorentz

Ibland är oplanerade besök väldigt trevliga. När vi åkte till Alsace ifjol kom vi fram ett par timmar tidigare än beräknat, vilket gjorde att vi vid halv sex befann oss strax utanför Bergheim. Vilka bra firmor finns i Bergheim? Frågade P-U. Lorentz. Vi hinner!

Mycket riktigt, in som ett skott hos Gustave Lorentz kvart i sex och deras professionella provningsbutik. Firman är för mig en av de gamla och pålitliga, just under toppskiktet, som har samma affärsmässiga approach som många Bordeauxslott, vilket också slår igenom i prisnivån, tyvärr. Klassisk framtoning, knappast direkt spännande men oftast stabila i vad de levererar . Just därför var det förvånande hur de hade totalt kört i diket med sin 2002 Riesling Rosacker Grand Cru som var översockrad och gles. På hemmaplan, Altenberg de Bergheim, vet man däremot hur man slipstenen ska dras. 2005 var hösten varm och var man sent på det blev syranivåerna låga, men det borde väl Lorentz ha rett ut.

2005 Riesling Grand Cru Altenberg de Bergheim, Vieilles Vignes är gnistrande gyllengult och visar upp en fullständigt urklassisk ler-fet och solvarm rieslingdoft. Mogen frukt med ugnsbakade citroner tillsammans med rosor, hyacinter och smörad toast framkallar nästan kramp i de leende mungiporna. I munnen möts kraft, fetma och skärpa nästan obscent tätt omslingrade. Här finns lite lemon curd och gråpäron med en klädsam pomeransbeska som bara gör vinet än bättre till maten. I avslutet känns den mycket fint avvägda restsötman som mest tjänar som lite extra stoppning.

In alles, snyggt, ruskigt balanserat och jättegôut nu, men den stora helheten lockar helt klart till längre lagring. Ca 20 EUR på plats 2010.